Inre trygghet

Hur kan du stå stadigt i dig själv – också när det stormar i relationen?

Det är lätt att känna sig trygg när allt är som vi vill ha det. När vår partner är kärleksfull, när vi känner oss sedda och bekräftade och när kommunikationen fungerar och vi känner att vi är på väg åt samma håll.

Den verkliga utmaningen kommer när något förändras. När partnern drar sig undan, när vi inte får det svar vi hoppats på, när vi blir kritiserade, missförstådda eller avvisade. Eller när rädslan väcks för att relationen kanske inte är så självklar som vi önskar.

Vad händer i dig då? Kan du fortfarande känna dina fötter på marken och vara kvar i dig själv – eller börjar du kämpa för att förändra den andre för att själv kunna känna dig trygg?

Du kan inte styra en annan människa

Jag har den senaste tiden inspirerats mycket av Shaolin och av tankesättet kring närvaro, disciplin och inre styrka. Det finns något väldigt tilltalande i tanken att verklig styrka inte i första hand handlar om att besegra det som finns utanför oss, utan om att lära känna och bemästra det som händer inom oss.

Det betyder inte att vi ska stänga av våra känslor. Tvärtom handlar det om att kunna känna det vi känner utan att omedelbart låta känslan bestämma vad vi gör. Det är en stor skillnad.

I en parrelation blir detta väldigt tydligt. Vi lägger ofta mycket kraft på sådant som egentligen ligger utanför vår kontroll: vad vår partner tycker, hur vår partner reagerar, hur mycket närhet hen vill ha, vilka behov hen har, vilket humör hen är på och om hen håller med oss.

Ibland försöker vi till och med påverka vem vi tycker att vår partner borde vara. Ju mer vår trygghet blir beroende av att den andre beter sig på ett visst sätt, desto mer sårbara blir vi – för då ligger en del av vårt eget välbefinnande i någon annans händer.

Inre trygghet börjar hos dig

Att utveckla inre trygghet betyder inte att du inte behöver andra människor. Vi människor behöver varandra och vi behöver närhet, kärlek, tillhörighet och känslomässig kontakt. En nära relation kan vara en av de viktigaste platserna i våra liv.

Men det finns en skillnad mellan att längta efter närhet och att förlora sig själv i jakten på den.

Att vara trygg i sig själv handlar bland annat om att våga stanna upp och fråga sig:

• Vad känner jag just nu?

• Vad behöver jag?

• Vad är jag rädd för?

• Vad är viktigt för mig?

• Var går min gräns?

• Vad är mitt ansvar – och vad är faktiskt min partners ansvar?

Det kräver träning. Precis som kroppen behöver tränas för att bli stark behöver vi träna vår förmåga att stanna kvar i oss själva – inte bara när livet är enkelt, utan framför allt när det skaver.

Mellan känslan och handlingen finns ett val

Din partner säger något som träffar dig och kanske känner du dig kritiserad. Det går fort: kroppen reagerar, försvaret vaknar och du blir arg, tystnar, går därifrån, börjar argumentera eller säger något som du egentligen inte menar.

Din partner reagerar i sin tur på din reaktion och plötsligt är ni mitt i ännu ett gräl. Efteråt kanske båda undrar: Hur hamnade vi här igen?

Det är här träningen börjar bli intressant. Kan du upptäcka vad som händer i dig innan du agerar på det? Kan du märka: Nu känner jag mig avvisad. Nu blev jag rädd. Nu vill jag försvara mig. Nu vill jag få min partner att förstå att jag har rätt.

Och kan du stanna där några sekunder längre? Inte för att trycka undan det du känner, utan för att förstå det. Det är något helt annat än att bara reagera.

Att vara stark är inte samma sak som att vara hård

Vi blandar ibland ihop styrka med att inte behöva någon. Vi säger kanske till oss själva: Jag klarar mig själv. Det spelar ingen roll. Vill du gå så gå. Men det behöver inte vara styrka – det kan lika gärna vara ett försvar.

Verklig styrka kan vara att våga säga: Det där gjorde ont. Jag blev rädd när du drog dig undan. Du betyder mycket för mig. Jag längtar efter att känna att vi är nära varandra.

Det kräver ofta betydligt mer mod än att bli arg, stänga dörren eller låtsas att vi inte bryr oss. Att stå stadigt i sig själv innebär därför inte att bli oberoende av kärlek, utan snarare att kunna vara både stark och sårbar.

Varför försöker vi förändra vår partner?

De flesta människor går inte in i en relation med planen att förändra den andra. Ändå händer det lätt med tiden: Om du bara kunde vara lite mer… Om du kunde sluta med… Om du kunde förstå… Om du ville prata mer… Om du kunde visa mer känslor… Om du inte var så känslig…

Om du bara kunde bli lite mer som jag behöver att du är – då skulle allt kännas bättre. Bakom försöken att förändra den andre finns ofta något viktigt: en längtan, ett behov eller en rädsla.

Vi kanske inte egentligen försöker kontrollera vår partner. Vi försöker skapa trygghet för oss själva. Problemet är att kontroll sällan skapar den närhet vi längtar efter.

Ofta händer motsatsen. Ju mer den ena pressar, desto mer drar sig den andra undan. Ju mer den ena drar sig undan, desto mer försöker den andra få kontakt – och så börjar dansen.

Din partner är en egen människa

Det här kan vara både självklart och oerhört svårt att acceptera: din partner tillhör inte dig. Hen är en egen människa med en egen historia, egna rädslor, behov, drömmar, tankar och gränser – precis som du.

Kärlek ger oss inte äganderätt över en annan människa och en nära relation innebär inte att två människor ska bli en och samma.

Tvärtom tror jag att en mogen relation behöver innehålla både ett jag, ett du och ett vi.

Jag behöver kunna vara jag. Du behöver kunna vara du. Och tillsammans behöver vi ta ansvar för det vi skapar mellan oss.

Det betyder inte att vi får göra precis vad som helst utan hänsyn till den andre. En relation behöver överenskommelser, respekt, omsorg och gränser. Frihet utan ansvar skapar inte trygghet – men kärlek utan frihet riskerar att bli kontroll.

Tänk om du blir lämnad?

Det är en fråga som kan väcka starka känslor. För många är rädslan att bli övergiven en av de djupaste rädslorna i en kärleksrelation.

Därför kan vi börja anpassa oss. Vi säger ja när vi egentligen vill säga nej, accepterar sådant som gör ont, undviker vissa samtal eller känner efter vilket humör partnern är på innan vi känner efter hur vi själva mår.

Eller så försöker vi skapa garantier: Älskar du mig? Kommer vi alltid vara tillsammans? Du tänker väl inte lämna mig?Det är mänskligt att längta efter försäkran, men ingen av oss kan få en fullständig garanti för framtiden.

Det kan låta skrämmande, men jag tycker samtidigt att det finns något befriande i det. När vi slutar försöka få garantier för morgondagen kan vi börja ta större ansvar för hur vi lever och älskar idag.

Stå upp för dig själv utan att gå till angrepp

Att vara trygg i sig själv innebär också att kunna sätta gränser. En gräns är inte: Du måste ändra dig. En gräns handlar mer om att kunna uttrycka: Det här är viktigt för mig. Det här vill jag. Det här vill jag inte. Det här kan jag vara med på. Det här kan jag inte vara med på.

Det går att vara tydlig utan att bli hård och det går att stå upp för sig själv utan att trycka ner den andre. Det går också att älska någon och samtidigt säga nej. Ibland är det faktiskt just det som behövs.

Sluta peka finger – börja titta inåt

När en relation skaver är det lätt att se allt partnern gör fel. Och ibland gör partnern faktiskt saker som inte är bra. Självreflektion betyder inte att vi ska ta ansvar för någon annans beteende.

Men en viktig fråga återstår: Vad bidrar jag själv med till det som händer mellan oss? Det är en kraftfull fråga, eftersom fokus flyttas från vems fel det är till vad som faktiskt händer inom mig.

Fundera exempelvis på:

• Vad brukar jag göra när jag känner mig hotad?

• Går jag till attack eller drar jag mig undan?

• Försöker jag kontrollera?

• Blir jag tyst eller anpassar jag mig?

• Börjar jag förklara och försvara mig?

• Försöker jag vinna?

Bakom våra beteenden finns ofta något mycket mjukare än det som syns på utsidan. Där kan finnas rädsla, sorg, en känsla av att inte räcka till, en längtan efter att bli vald eller en längtan efter att bli förstådd. Det är ofta först när vi kommer dit som ett verkligt möte kan börja ske.

Relationer är en träningsplats

Här kommer jag tillbaka till det som inspirerar mig med Shaolin. Träning handlar inte om att göra något en gång och sedan vara färdig – vi tränar om och om igen, misslyckas, upptäcker något, reser oss och försöker igen.

Tänk om vi såg våra relationer på samma sätt? Inte som något som antingen ”fungerar” eller ”inte fungerar”, utan som en plats där vi får möjlighet att utvecklas.

I en relation får vi bland annat träna på att:

• lyssna

• vara tydliga

• sätta gränser

• visa sårbarhet

• hantera våra reaktioner

• be om det vi behöver

• höra och acceptera ett nej

• säga förlåt

• reparera efter ett gräl

• stå kvar när det blir obekvämt

Och ibland behöver vi träna på något av det allra svåraste: att acceptera att vi inte kan få den andre att tänka, känna eller välja som vi själva gör.

Du behöver inte bli den perfekta versionen av dig själv

Jag tycker om tanken på att utvecklas och försöka bli en bättre version av sig själv, men inte om det innebär ännu ett krav på att vara perfekt. Målet är inte att aldrig bli arg, aldrig bli rädd, aldrig bli svartsjuk eller aldrig bli triggad. Det vore knappast mänskligt.

Målet kan istället vara att lära känna sig själv så väl att man snabbare förstår vad som händer. Att kunna tänka: Där kom min rädsla igen. Nu känner jag att jag vill kontrollera. Nu märker jag att jag stänger av. Det här handlar om mer än det vi bråkar om.

Där börjar självinsikten. Och med självinsikt kommer möjligheten att välja något annat.

Två människor som väljer varandra

För mig är en stark relation inte två människor som håller fast varandra av rädsla. Det är två människor som, så långt det är möjligt, står på egna ben och samtidigt vågar sträcka sig mot varandra.

Inte: Jag måste ha dig för att vara hel. 

Utan snarare: Jag vill dela mitt liv med dig. Det finns en stor skillnad.

När vi inte behöver använda lika mycket kraft till att kontrollera den andre kan den kraften istället användas till att vara nyfikna. Vem är människan jag lever med? Vad händer inom henne eller honom? Vad längtar min partner efter? Vad händer mellan oss när vi tappar kontakten – och hur hittar vi tillbaka?

Börja med det du faktiskt kan påverka

Du kan inte ensam skapa en fungerande parrelation – det behövs två. Men du kan alltid börja med din egen del.

Nästa gång något händer mellan dig och din partner kan du därför prova att inte börja med frågan: Vad är det för fel på dig? Stanna istället upp, andas, känn efter och rikta uppmärksamheten inåt en stund.

Fråga dig själv:

• Vad händer i mig just nu?

• Vad är jag rädd för?

• Vad behöver jag egentligen?

• Vad försöker jag få min partner att göra för att jag själv ska känna mig trygg?

• Kan jag uttrycka det jag känner utan att anklaga?

Det är ingen snabb lösning. Det är träning. Och kanske är det just där verklig styrka börjar.

Inte i förmågan att kontrollera människan bredvid oss, utan i förmågan att möta oss själva, stå kvar i det som känns och samtidigt våga sträcka oss mot den vi älskar.

När ni behöver hjälp att förstå vad som händer mellan er

Ibland räcker det långt att börja se sina egna reaktioner och mönster. Men vissa mönster mellan två människor har hunnit bli så starka att det är svårt att komma ur dem på egen hand.

Samma samtal upprepas, samma försvar väcks och samma avstånd uppstår. Trots att båda kanske egentligen längtar efter närhet når man inte riktigt fram till varandra.

Då kan det vara värdefullt att få hjälp att sakta ner det som händer och börja förstå vad som finns bakom reaktionerna.

På Relationskraft arbetar vi med par som vill förstå sina mönster, sin kommunikation och de känslor och behov som finns under ytan.

Inte för att utse vem som har rätt eller fel, utan för att hjälpa er att se vad som händer mellan er – och vad ni kan göra annorlunda.

För förändring i en relation börjar sällan med att vi lyckas förändra den andre. Den börjar ofta med att vi vågar se oss själva.

Boka samtal